NUPP-test
Det var inte med helt lätta ben jag hoppade upp på britsen. Trots att jag och sambon valt att göra NUPP-testet helt frivilligt och på egen bekostnad ångrade jag mig lite. Ett dött foster nu skulle knäcka oss totalt och jag fasade verkligen för vad vi skulle få se. Men vi fick se ett hjärta direkt på en totalt stel och "snarkande" bebis. Helt fantastiskt, underbart att se den där blinkande stjärnan i sin mage. Bebisen låg helt fel för att mäta nackspalten och hur barnmorskan än knuffade så hände ingenting där inne. I väntan på bättre vy fick vi se ögonen, näsan, munnen, armarna och ryggraden. Sen vände hon på bilden och vi fick se benen vilket var oväntat coolt.
Efter en stund var det precis som att någon tänt lampan där inne för pyret vaknade med ett ryck och vilket liv det blev! Den snurrade runt och sprattlade vilt så det gick inte mäta nått då heller. Roligt att se aktiviteten, det hela blev så verkligt på ett sätt.
Efter 20 minuter tyckte barnmorskan att jag skulle testa att gå på toa så kanske läget blev annorlunda. Väl tillbaka på britsen hade bebisen somnat igen och låg i en perfekt böj med blottad nacke. Precis när hon zoomat in en bra bild på nacken började bebisen hicka och det är bland det roligaste jag har sett. Ytterligare väntan följde med en bebis som knyckte på nacken varannan sekund. Verkade vara helt omöjligt att få mäta den lilla nackspalten.
Efter mycket om och men så fick vi fram en riskbedömning men ärligt talat så kändes siffran rätt obetydlig efter en underbar halvtimma ihop med plutten.
/Lotta
Könsultraljud
Tillskillnad från tidigare ultraljud var vi inte ett dugg nervösa den här gången, bara spända av förväntan.
Det hela började med att vi fick se från sidan på bebisen för att se om det hängde ner "något" mellan benen. Det syntes varken pung eller navelsträng men å andra sidan så var det ganska suddigt i mina amatör-ögon och det sparkades en del så det var svårt att få en tydlig bild.
Barnmorskan mätte skallen, lårbenet och det där övriga som annars görs på rutinultraljudet så vi fick en viktuppskattning igen. Det var en trevlig bonus.
Det ordnades filmklipp på bebisen som sparkade och boxade hårt. Riktigt tufft att känna och se rörelserna samtidigt. Mitt i allt vände bebisen på sig och det blev en bra vy underifrån. Barnmorskan, som antagligen sett könet länge, fick visa en perfekt bild på snippan som varken jag eller sambon kunde tveka om. Vi väntar en flicka :-)
/Lotta